Ligger hemma i min säng en helt vanlig dag
Och runt om mig finns tusentals människor och här finns bara jag
Kroppen skriker efter sömn men hjärnan säger nej
För jag tänker att jag aldrig mer ska träffa nån som dig
Du visade mig nånting som jag inte trodde fanns
Nånting som gjorde att det obehagliga försvann
Du skakade om mitt huvud och förstorade min pupill
Och tog mig till ett ställe där man gör vad fan man vill
Och det varade så kort men jag vill dit nu en gång till
Så ta mig till den värld där man kan göra som man vill
Polisen kom och skrek och slog och spottade på mig
Det var i förrgår när jag stod och väntade på dig
Dom sa: «vad gör du här?»
Jag sa: «här får man stå.»
Och dom sa: «stick iväg, ditt svin.»
Och jag sa: «varför då?»
Så nu är jag slagen blå och gul utanpå och innantill
Så snälla ta mig dit där man får göra vad man vill
Dom ställena du gick till, det är dit jag brukar gå
Dom gatorna där jag såg dig, det är där jag brukar stå
Men jag har inte sett dig fast jag stått där år och dar
Men chansen finns att träffa dig, fast den är minimal
Jag såg dig dö i höstas och jag tror jag följer med
Men jag är bara 21 och du blev 23
Men olyckliga människor, dom är ofta till besvär
Och vi är nog för svaga för att klara av det här
Men jag vill hellre va där än att leva en dag till
Så ta mig till den värld där man kan göra som man vill
Vissa skriver dikter, andra skriker: «LEV»
Vissa sjunger sånger men — jag skriver brev
Det brevet som jag skrivit är det sista som jag gjort
Men lite finns att säga, för att allting gick så fort
Det är skrivet till mig själv och till en enda människa till
Du, som visa mig den värld där man kan göra som man vill
Ljusen dom ska lysa på gatan utanför
Ja, ljusen ska lysa på den dagen när jag dör
För då slocknar all min ångest, då slocknar all min nöd
Då slocknar hela skiten och sen så är jag död
Ja, vissa måste bort, men dom har råd att bjuda till
Och LEVA i den värld där dom kan göra som dom vill