Nu sitter han och sjunger igen;
skmt ur sin skrattande dvala
Och du ber honom tystna igen,
och lta hnderna tala
Och han ler och frvandlas som pojkarna gr,
nr inget finns att teatra infr
Och han tror han r frlskad igen
Det r s mycket i skallen
Men nr Du sger: God natt kra vn,
str Du pkldd i hallen
Och Du gr och han krymper, som pojkar blir
sm
nr dom r nakna med klderna p
Fr Du
sg mer n min ffngs gitarr
Du slet av en drkt av en narr
Och lt mina bjllror f falla
Som nu
nr teater knns ngot befngt;
i gryning nr krogen har stngt
faller bjllror frn alla
Men mrkret faller bittert igen
S han skrattar med ljuset
Du grter i tystnad igen,
med alla hxor i huset
Och han ringer och sger; Det mrker Du ser
gr att stjrnorna mrks lite mer
S, han sjunger sina snger igen
Och Du ler t hans iver
Och nr Du sger; Det ljusnar min vn,
ja d sitter han redan och skriver:
Ljuset blir strre nr natten tar form,
och vrmen blir mer vrd i storm
Och Du
tog del av min ffngs gitarr
Du skratta' med enfaldens narr;
tv clowner som vrla' i natten
Som nu
nr teater knns mer relevant;
nr det enda r mrkt som r sant
frstr jag dom flyende skratten