Из альбома: Med kroppen mot jorden
Du ber mig inte sänka blicken
men i mitt öga bor det en vulkan
och den kan bränna hål i bröstet på den som inte är van
håll undan då, jag ber dig, för jag är svart som sot
jag jagar efter lindring
jag söker efter bot
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
jag har bränt allting bakom
och jag kan aldrig mer gå dit
Kanske var det fel
inte var det lätt
men jag var tvungen att gå
och jag fann inget annat sätt
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
nu står jag här i lågorna
så kom inte hit
Du ber mig inte sänka blicken
men i mitt öga bor det en vulkan
så håll dig undan för jag tampas med att tämja den fan
möt mig om du orkar jag döljer ingenting
men vill du inte se min sanning
vänd då om och spring
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
jag har bränt allting bakom
och jag kan aldrig mer gå dit
Kanske var det fel
inte var det lätt
men jag var tvungen att gå
och jag fann inget annat sätt
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
nu står jag här i lågorna
så kom inte hit
Om du visste var jag varit
då skulle du förstå
attd det är sant som jag sagt dig
jag var tvungen att gå
jag visste inte varför
inte vart och inte hur
jag följde blott min instinkt
då jag flydde som ett djur
Du ber mig inte sänka blicken men i mitt öga bor det en vulkan
så håll dig undan för jag tampas med att tämja den fan
möt mig om du orkar
jag döljer ingenting
men vill du inte se min sanning
vänd då om och spring
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
jag har bränt allting bakom
och jag kan aldrig mer gå dit
Kanske var det fel
inte var det lätt
men jag var tvungen att gå
och jag fann inget annat sätt
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
nu står jag här i lågorna
så kom inte hit