Из альбома: Mauro Scocco
hon brukade sitta vid stationen
se nr tgen gick frbi
med ngot drmmande i blicken
i en klnning som var vit
dom sa att hon var speciell
att hon inte hrde hit
man hrde folk viska
nr hon gick frbi
en kvll i juli d syrsor sjng
mtte jag henne dr
jag frgade var hon kom ifrn
och hur hon hamnat hr
hon sa
(ref)jag heter julia
mer behver du inte veta
om det r en vn du sker
d kan du sluta leta
hon sa
du mste ppna din gon
lta ljuset komma in
det finns en vrld som vntar utanfr
p att bli din
och vi sprang i ett regn av guld
ner till hennes pappas hus
dr satt vi och prata
i kvllsolens ljus
jag hade skt i flickors gon
en mening och ett ljus
den natten sov jag p soffan
i julias hus
hon sa
(ref)jag heter julia
vill du bli min vn
vem vet vad som hnder
vad som hnder sen
hon sa
(ref)jag heter julia
mer behver du inte veta
om det r en vn du sker
d kan du sluta leta
hon sa