Jag satt hromdagen och lste min tidning
en dag som s mnga frut
O jag tnkte p alla dom drmmar man drmt som
en efter en har tagit slut
D sg jag en bild av en flicka
med en skadskjuten krka i famn
hon springer ivg genom skogen
s fort som hon ngonsin kan
Och hon springer med fladdrande lockar
hon springer p taniga ben
o hon bnar och ber och hon hoppas och tror
att det inte ska vara fr sent
Flickan r liten och hennes hr r s ljust
o hennes kind r s flmtande rd
krkan r klumpig och kraxande svart
om en stund r den alldeles dd
Men flickan, hon springer fr livet
hos en skadskjuten fgel i famn
hon springer mot trygghet och vrme
fr det som r riktigt och sant
O hon springer med tindrande gon
hon springer p taniga ben
fr hon vet att det r sant, det som pappa har sagt
att finns det liv r det aldrig fr sent
O jag brjade darra i vnda och nd
jag skakade av rdsla och skrck
fr jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett
Fr mitt hopp r en skadsjuten krka
och jag r ett springande barn
som tror det finns ngon som kan hjlpa mig n
som tror det finns nn som har svar
O jag springer med bultande hjrta
jag springer p taniga ben
O jag bnar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan r alldels fr sent

Комментарии