Jag hade drömmar, shit, vad jag hade drömmar
Den lilla killen i lilla staden i lilla landet
Och jag kommer ihåg det, visst, jag kommer ihåg det
Den gula Crescent-cykeln jag fick som tioåring
När det fanns en tioöring. Mamma var som min hövding
Det finns foton på papper i hyllan i några album
Och jag fick alltid sitta, korta fick alltid sitta
Varenda skolfoto satt med skitiga knän
Men det har varit, minns du allt som varit?
Om känslorna finns kvar var det säkert legendariskt
Bilden lite suddig, fokusen var skakig
Vi kan föreviga detta mer än fotografiskt
Det här är livet, visst? Vi vill se det som finns inuti
Men om jag var Annie Leibovitz
Kanske jag kunde, kanske jag kunde
Kanske kommer fånga oss
Kanske jag kunde, kanske jag kunde
Kanske kommer fånga oss…
Och du tog ett kort, men tyckte jag var för kort
Men efter vi hade snackat spelade det ingen roll
Jag hade kameran i fickan, min framtid i sikte
Med tusen självpoträtt som inte visa vart jag ville
När man ser tillbaka ser man ju bara glädje
Vi passade aldrig på att fota sorgerna längs vägen
Vi kan framkalla bilder och framkalla minnet
Men ingen Hasselblad i världen fångar hela vidden
För du såg mig, du såg mig på riktigt
Vi penetrera ytan för kärleken är skicklig
Du gjorde mig verklig, innan var det fiktivt
Saker går itu så man borde vara försiktig
Vi kan titta på tusen bilder utan att se varandra
Ett foto stoppar tiden men livet vill sällan stanna
Jag tyckte jag såg tjock ut, du tyckte du blev ful, men
Den riktiga bilden sitter i huvet, du vet att det här är…
Tänk om en liten del försvinner varje gång vi tar bilder
Tänk om våra gigabyte inte rymmer hela minnet
Så vi lägger nåt filter på alla våra foton
Fast inget av det som hände såg ut som det blev på korten
Så vi fortsätter bara ta många skott
Ingenting ska få komma bort
Låter kameran få jobba hårt
Innan vi försvinner ska vi fånga oss