Из альбома: Uno
En bruten vinge flá¶g till slut
Ett hjá¤rta blev helt igen
Ja, en bruten vinge flá¶g till slut
Som den aldrig trott den skulle svá¤va igen
Glá¶mda drá¶mmar fick snart liv
Som den torra tysta jorden efter regn
Jag fick sá¤ga ett farvá¤l
Till dom má¶rka moln som svá¤vat á¶ver oss
Evigt unga var du och jag
Ná¤r vi gick lá¤ngs tidlá¶sa strá¤nder
Under má¥nens bleka sken
I nattens svalkande vindar, du och jag
Och dá¤r framfá¶r mig igen
Leende till syrsornas sá¥ng
En flicka vars á¶gons ljus
Avslá¶jande hela hennes sjá¤l
Kvá¤llen den var ung
Och jag bar en stolthet
Jag aldrig tidigare hade ká¤nt
Det jag sá¥g det var sᥠrent
Och bara vá¥ran hemlighet
Evigt unga var du och jag
Ná¤r vi gick lá¤ngs tidlá¶sa strá¤nder
Under má¥nens bleka sken
I nattens svalkande vindar, du och jag
All ská¶nhet hade samlats
Ná¤r jag bjá¶d upp dig till en fá¶rsta dans
Himmel och hav má¶ttes i en evig kyss
En stund av lycka som aldrig dá¶r
Ná¤r jag trodde att allt var slut
Dᥠfá¶rstod jag vad det handlade om
Och vá¥ra annars tomma rum
Fylldes av visshet
Och att inte ká¤nna slutet gá¶r mig yr
Evigt unga var du och jag
Ná¤r vi gick lá¤ngs tidlá¶sa strá¤nder
Under má¥nens bleka sken
Lá¤ngs havets skimrande strá¤nder
Evigt unga var du och jag
Ná¤r vi gick lá¤ngs Zakynthos strá¤nder
Under stjá¤rnans klara sken
Dá¤r allt man á¶nskar há¤nder.....
Och dom dá¶rrar som jag stá¤ngt
Ska jag aldrig á¶ppna igen