á-gonen grá¥ter, men munnen den ler
Hon á¤r pᥠvá¤g upp och vill aldrig mer ner
Fá¶r av lá¶ften och svek blev hon sjá¤lvdestruktiv
och i ett rop pᥠhjá¤lp sá¶kte hon ta sitt liv
Hon byggde en vá¤g utav falska skratt
men bakom fasaden var det mesta svart
Jag hoppas att hon hinner komma till ro
innan skalet spricker och faller ihop
Fá¶r vad ingen annan vet á¤r att sanden rinner ner
om timglaset blir tomt sᥠfinns hon inte mer
(chorus)
Detta á¤r en saga utan lyckligt slut
ingenting blir ná¥nsin som det var fá¶rut
Men den som blundar slipper se hur det ser ut
fá¶r vem bryr sig om en saga utan lyckligt slut?
Om jag hade vetat hur det skulle bli
sᥠhade jag tvekat och smugit fá¶rbi
Fá¶r jag var den droppe som slutligen fick
bá¤garen att svá¤mma ná¤r sá¤kringen gick
Sᥠbrinn fá¶r att synas, och skrik sᥠdu há¶rs
Fá¶r snabbt kan du tyna och visionen fá¶rstá¶rs
Och á¤ven om ingen kommer skylla pᥠmig
sᥠtar jag pᥠmig skulden till á¶det fá¶r dig
Om timglaset blir tomt och sanden rinner ner
sᥠlyser inte solen pᥠvá¥ran flicka mer
(chorus)
Vad ingen annan vet á¤r att sanden rinner ner
om timglaset blir tomt sᥠfinns hon inte mer
(chorus) repeat til end