Vintergatan välver sig där mörkret tar vid
«Ur stjärnstoft är vi alla komna»
En växelverkan mellan tanke och tid
Kompositioner, konstellationer vaknar för att sedan somna
Ur synlinjers dimensionerade och mäktiga djup
Ett meteorregn genom rymden, föränderlig men stum
Ett galaxiskt dis upplyst vid himlakroppars stup
Exploderande solar öppnar ett livsmysterium
Moder jords strömmar skyndar mot himmelsbryn
Fostrade av livskraftens dunkla gömma
Och evolutionens drama präglar hela vyn
Befäst i de tillgångar som vi börjat tömma
En silverljus och skir månskensstrimma
Förgyller atomsfären till en tempelsal
Jag fångas av upptäckters gryningstimma
Där mörk energi gör sitt värv som sträng principal
Jag balanserar på stjärnhopars glittrande arkad
När jag färdas längs universums ostadiga stråt
Där teorier samlas i kolumn och rad
Och ovissheten sjunger sin segerlåt
«Och till stjärnstoft skall vi åter varda»